Backy's home, Cape Coast och Kakum National Park

..och ett dramatiskt möte med en orm, lång och smal, helt kolsvart i söndags kväll. Nu efteråt vill jag skratta när jag tänker på det. Jag och Laud var påväg hem från Cape Coast, vi hade klivit av trotron och mörkret hade fallit. Här i Ghana blir det väldigt, väldigt mörkt då det inte finns några gatulampor där vi bor. Så vi närmar oss grinden till vår gård och hus, och jag och Laud fryser till för en sekund, ställer oss nästan på tå och sedan ser en svart orm snabbt rör sig in mot vår grind, en meter framför våra fötter. Vid vänder oss om på en femöring, som på en given signal, och springer åt det motsatta hållet. Jag kommer ihåg att jag väser "Oh, holy fucking shit fuck, fuck!!". Ett äldre par går bakom oss och jag blir genast generad över mitt ordval, sedan ser jag att Laud vänder om, tar en stor sten och ger sig efter den. Jag säger till paret att det var "a snake, a snake, black snake!" och den äldre mannen ger sig också efter ormen. Jag hör hur Laud slår med stenen, och den är död. Strax innanför vår grind. Jag ser den stackars ormen ligga där och snirkla sig i smärta och kunde inte annat än att tycka synd om den. Den var bara på fel ställe vid fel tidpunkt. Men hellre den än någon utav oss, som Mariah sa. De jag frågat sa att den ormen vi såg, smal och svart, är väldigt giftig. Tur att vi såg den i tid!
 
Jag tänkte att jag börjar i kronologisk ordning och berättar vad som hänt från fredags till idag. Det är en hel del vi hunnit med dessa dagar! Så vi börjar med fredag...
 
Vi åkte med universums galnaste chaufför till Backy's home, ett barnhem som ligger någon timme från Accra, vid kusten. Jag tror det heter Gomoa Fete i Central Region, Ghana. Det är en man och hans fru som driver detta tillsammans. Det bor ca. 50 ungar i deras hem och de har öppnat en skola för barnen i anslutning till deras barnhem. Det låg väldigt fint till, man såg havet från huset och eftersom frun är legitimerad lärare så har de turen att få en ordentlig undervisning och människor som verkligen bryr sig. TANF ville gärna göra en donation till barnhemmet, så vi gjorde det i form av mat och hygienartiklar, plus lite av de saker jag tog hit till Ghana och från andra volontärer. Vi inhandlade 100 kilo ris, några kilo tomatpuré (basvara här i Ghana), 10 kilo tvättmedel och tvålar. Vad jag tog med mig var lite av de barnkläder jag fått donerat i lite större storlek från min familj, Ylva och de större pojkkläderna och babykläderna från Ulla i Stenhamra. Om ni minns så fick jag även en generös donation från Colgate-Palmolive i Danderyd med tandkräm och tandborstar. Det lämnade vi också över till Backys home. Så tack alla ni som donerat så generöst! Det har verkligen kommit till nytta nu. Stort, stort tack! (Mer av de andra sakerna jag fått donerat kommer att bli placerade på lite andra ställen, stay tuned...)
 
fr. H-V; Gordon (hjälper Laud med TANF), barnhemsbarnen,  Lena och Seth Aseidu - grundare av Backys home.
I JC-påsen ligger en bunt kläder som jag tog hit till Ghana, i den gula påsen ligger alla tandborstarna och tandkrämerna + tandborstarna.
 
Jag håller i lilla pojken Paul. När vi tittade varandra i ögonen och han höll på att somna mot mitt bröst fick jag tårar i ögonen. När sanningen sköljer över en, att dessa små liv har inte sina föräldrar där, att de kanske är borta, döda eller helt enkelt inte har råd att ta hand om dom... Det är helt enkelt väldigt svårt att ta in. Och när vi såg rummet där de sov, ett stort kalt rum, utan madrasser och filtar stoppade i personliga påsar, blev jag alldeles kall i magen, men samtidigt glad att de har ett tak över huvudet och människor som bryr sig om dem.
 
Efter det korta besöket på barnhemmet, slängde jag och Laud oss ur taxin vid huvudgatan Accra-Cape Coast och satte oss på en svettig trotro i framsätet. Två timmar snenare var vi framme i kuststaden Cape Coast. Första tankarna var att; jag gillar det här stället och jag har verkligen saknat havet. Vinden var svalkande, ölen var uppfriskande och miljön var härlig. Så många turister i form av obrunis såg vi faktiskt inte. Det var inte så farligt. Det var lugnt och skönt. Så vi checkade in på Sammo Guesthouse för två nätter.
 
 
Frukost vid Cape Coast Castle innan vi gick in i slottet för att göra ett besök och se huvudattraktionen i staden. Slottet som började byggas av svenskar, som en handelsbod i trä, innan portugiser och britter byggde det som det ser ut idag. Det stora vita slottet skeppade 25% av slavarna under slavhandelstiden, och vi besökte fångkammarna där de hölls, vilket var helt fruktansvärt. I klass med att besöka ett koncentrationsläger antar jag. Tugnt, och ganska svårt att ta in. Häftigt ställe dock, och guiden berättade detaljerat om situationen och hur de levde. Jag försökte föreställa mig att jag stod där för 100 år sedan, kände annorlunda dofter kanske rester av de som skedde innan för dessa tjocka, vita väggar i sten. Cape Coast Castle är helt klart ett väl värt besök i Ghana. 
 
Cape Coast bjöd också på ordentlig shopping, some real African stuff!
Tror Laud var glad!
Detta är utanför porten "the door of no return", här slussades slavarna in i stora skepp för att korsa Atlanten till Västindien/Nordamerika.
Tyckte denna ränna var obehaglig. Har rann skit, spya, blod, piss och allt möjligt från slavarna. Det låg flera hundra människor i dessa mörka kammare. När jag gick på utsidan av slottet såg man att denna ränna mynnade ut i havet...
 
Söndag bjöd på ett besök till Kakum National Park, någon timme norr om Cape Coast. Vi chartrade en taxi hela vägen dit för 30 GHC p/p tur och reut, alltså ca 75 spänn. Helt klart värt! På vägen upp såg man naturen förändras till regnskog. Det var häftigt absolut! Kaum National Park är mest känt för hängbroarna som sträcker sig mellan trädtopparna i regnskogen, en halvtimmes promenad upp i skogen. Jag låter bilderna tala för sig själva, men det var en härlig upplevelse!
 
 
Lauds kamera kan få för sig att ta lite psykadeliska bilder ibland, och jag fotade med mobilen för min Canon hade dött, så däför den låga kvalitéten på bilderna, dessvärre.
 
Kakum är absolut värt ett besök också. Hade jag gjort om det hade jag nog valt att stanna och bo en natt uppe i deras träkojor, då finns chansen att man kan se lite djurliv också. I Kakum National Park bor nämligen den sällsynta afrikanska skogselefanten, bland andra intressanta djur.
Efter vårt besök i Kakum så började vår resa hem till Accra och Teiman. Sedan jag kom hem har jag assisterat läraren i kindergarten, vilken är himla mysigt. Ungarna är supersöta verkligen! Och mitt hjärta smälter varje dag när jag kommer till skolan och de springer mot en med mungiporna dragna från det ena örat till det andra och vill kramas. Längtar redan till att gå till skolan nu!
 
Hoppas ni får en grym dag! Förresten så såg jag en stor stor skorpion igår bakom vårt hus, mätte nog 3 decimeter med svansen. Min reaktion var bara "Oh, god, oh my god" och vände i dörröppningen och folk ropade "What, what's wrong?", haha. "SCORPION!!!". Den var knappt 10 meter från mig, men Laud gick up för att ta hand om den. Ormar, spindlar skorpioner, hur mycket ska jag behöva ta?!

En liten hälsning!

Tjolahopp alla besökare på bloggen! Hoppas ni haft en fantastisk helg. Det har i alla fall jag. Relativt WiFi-fri också och jag lämnade datorn hemma, alltså i volontärhuset... 
 
I alla fall. Jag tittade bara in hit för att säga hej innan jag kryper i sängs och säga att jag mår bra efter en lång och fantastisk bra helg i den mysiga kuststaden Cape Coast. Jag ska berätta mer om det och om besöket på barnhemmet lite senare i ett annat inlägg. Om ni kikar in på @emilotte på instagram kan lite bilder ha dykt upp där! (Ungefär vad vårt Wifi klarar av såhär på kvällen), bara ett tips.
 
Okej, så jag bjuder på två bilder innan jag avslutar. Båda bilerna är från besöket i Ada Foah, öster om Accra. Min första utflykt med gänget!
 
Jag blir så galet full i skratt varje gång jag ser denna bild. Snacka om att fånga ett moment. Jisses, gänget stod och skulle ta ett snyggt gruppfoto vid strandkanten, och rätt som det är sköljer en jättevåg mot oss bakifrån och vi alla faller i plurret, lagom överranskande. Vilken syn! Oj oj oj!
Enogh said. Fufu är en maträtt här för övrigt, som jag inte tycker så mycket om tyvärr...
 
Danke schön Lena för att jag fick låna dina bilder!
 
Kul att så många hittar hit! Jag blir väldigt glad att ni läser bloggen och hänger med mig på min resa. Vilka är ni? 

Att resa ensam

Jag har inte tänkt på det så mycket, men när jag tittade tillbaka på bilden där jag står på Arlanda redo för ett nytt äventyr i en annan del av världen, så såg jag det att jag reser verkligen ensam. Jag tror jag börjar förstå hur modig jag egentligen var som tog på mig det här ensam, som gav mig ut på detta äventyr utan att hålla någon i handen. Det är smått befriande faktiskt, och enda sedan jag kom hit uppskattar jag mer och mer att jag gör detta själv. 
 
De andra volontärerna jag träffat på vägen reser också ensamma. Mariah har rest runt jorden ensam sedan mars förra året. Lena har också varit i Afrika i snart 9 månader, ensam. Jennier som var från Bryssel reser också runt ensam, hon lämnade oss för Thailand och Asien för några dagar sedan. Hon har också varit på resande fot i flera månader. Samahr var också ensamresande. Yves kom också hit ensam. Ibland behöver man bara göra saker ensam! Vad jag tror fördelen är med att resa ensam är att du inte behöver anpassa dig efter någon annans vilja, du har hela världen framför dina fötter utan att behöva kompromissa med någon. Du går din egen väg. Du träffar även så många nya människor att du egentligen aldrig är ensam! Och alla vi som är här är vad vi kallar workawayers, vi har hittat våra äventyr på workaway.info som jag berättade för er om tidigare. Inspirerande som tusan!
 
Imorgon åker jag, Laud och Lena till ett barnhem en bit härifrån. Där tänkte jag lämna de jag fått skänkt till mig att ge till barnen, kläderna och tandborstarna bland annat! (Tack era eldsjälar!). Jag ser väldigt mycket fram emot det besöket, jag har aldrig varit på ett barnhem, så det kommer bli en särskild upplevelse. Efter det lämnar jag och Laud Teiman för att besöka Cape Coast (länk), vilket är ett måste att besöka här i Ghana. Huvudsaken är väl att vi ska besöka fortet som anvädes för slavhandel, faktiskt så har både svenskar och danskar bland annat haft detta fort under sitt styre. Helt galet. Hur mycket har vi fått lära oss att vi bidrog till slavhandeln i Afrika i skolan? Inte så mycket, va...
 
Nåväl, vi hörs nog snart igen!
 
Okpotis första selfie
 
 Dessa pojkar är riktigt duktiga i skolan! De räddades att TANF i början av året och placerades på Widsom Academy. Jag har specialundervisat dessa boys sedan jag kom hit, eftersom de aldrig gått i skolan kan de inte läsa, räkna eller skriva, men det ska det bli ändring på. I veckan har de hoppat upp en klass från nursery (typ dagis) till kidergarten (typ som sexårs). Innan terminen år slut hoppas jag på att dessa pojkar får börja skolan på riktigt. Här har TANF sponsrat dom med nya skriv/rit- och räkneböcker för året. Som sagt är den en fröjd att se projektet med egna ögon och även se vad pengarna hamnar som vi donerar!
 
Läggdags, så godnatt godnatt!