Att resa ensam

Jag har inte tänkt på det så mycket, men när jag tittade tillbaka på bilden där jag står på Arlanda redo för ett nytt äventyr i en annan del av världen, så såg jag det att jag reser verkligen ensam. Jag tror jag börjar förstå hur modig jag egentligen var som tog på mig det här ensam, som gav mig ut på detta äventyr utan att hålla någon i handen. Det är smått befriande faktiskt, och enda sedan jag kom hit uppskattar jag mer och mer att jag gör detta själv. 
 
De andra volontärerna jag träffat på vägen reser också ensamma. Mariah har rest runt jorden ensam sedan mars förra året. Lena har också varit i Afrika i snart 9 månader, ensam. Jennier som var från Bryssel reser också runt ensam, hon lämnade oss för Thailand och Asien för några dagar sedan. Hon har också varit på resande fot i flera månader. Samahr var också ensamresande. Yves kom också hit ensam. Ibland behöver man bara göra saker ensam! Vad jag tror fördelen är med att resa ensam är att du inte behöver anpassa dig efter någon annans vilja, du har hela världen framför dina fötter utan att behöva kompromissa med någon. Du går din egen väg. Du träffar även så många nya människor att du egentligen aldrig är ensam! Och alla vi som är här är vad vi kallar workawayers, vi har hittat våra äventyr på workaway.info som jag berättade för er om tidigare. Inspirerande som tusan!
 
Imorgon åker jag, Laud och Lena till ett barnhem en bit härifrån. Där tänkte jag lämna de jag fått skänkt till mig att ge till barnen, kläderna och tandborstarna bland annat! (Tack era eldsjälar!). Jag ser väldigt mycket fram emot det besöket, jag har aldrig varit på ett barnhem, så det kommer bli en särskild upplevelse. Efter det lämnar jag och Laud Teiman för att besöka Cape Coast (länk), vilket är ett måste att besöka här i Ghana. Huvudsaken är väl att vi ska besöka fortet som anvädes för slavhandel, faktiskt så har både svenskar och danskar bland annat haft detta fort under sitt styre. Helt galet. Hur mycket har vi fått lära oss att vi bidrog till slavhandeln i Afrika i skolan? Inte så mycket, va...
 
Nåväl, vi hörs nog snart igen!
 
Okpotis första selfie
 
 Dessa pojkar är riktigt duktiga i skolan! De räddades att TANF i början av året och placerades på Widsom Academy. Jag har specialundervisat dessa boys sedan jag kom hit, eftersom de aldrig gått i skolan kan de inte läsa, räkna eller skriva, men det ska det bli ändring på. I veckan har de hoppat upp en klass från nursery (typ dagis) till kidergarten (typ som sexårs). Innan terminen år slut hoppas jag på att dessa pojkar får börja skolan på riktigt. Här har TANF sponsrat dom med nya skriv/rit- och räkneböcker för året. Som sagt är den en fröjd att se projektet med egna ögon och även se vad pengarna hamnar som vi donerar!
 
Läggdags, så godnatt godnatt!

Kommentera här: