Gomoa says obruni, obruni!

Dessa två dagar i Gomoa har varit lärorika och fyllda av intressanta möten. Jag har lärt mig mer om organisationen TANF och Lauds visioner. Jag försöker förstå mig på Ghanas skolväsen och är glad att jag verkligen på på plats för att följa projekten med egna ögon. 
 
Vi slapp i alla fall resa dit med trotro. Kofi (vår chaufför) körde oss och stannade med oss även hela vistelsen. Han lärde mig skillnaden mellan palmträd och kokosnötsträd och vad som växer på vad. Man lär sig något nytt varje dag!
 
Första dagen besökte vi två skolor varav den ena skolan hade klasser med 80-90 elever med en lärare. Denna skola var komunal och såklart billigare, därför så många elever... Det är fortfarande mycket jag fösöker förstå när det kommer till Ghana och deras skolsystem, för det är en stor skillnad om man jämför med hur vi har det hemma. För det första är skolan avgiftsbelagd, men det kommer jag berätta mer om... Det kräver nog ett eget inlägg i sig.
 
Igår fortsatte vårt arbete med att presentera oss och berätta om vårt arbete för områdets alla skolor, jag tror vi besökte totalt 7-8 skolor. Vi besökte även något typ av komunalhus och sjuksköterskorna som arbetar i området. Inom en snar framtid kommer vi att anordna något typ av health-talk för eleverna skolorna tillsammans med sjuksköterskorna i Gomoa. Till vår hjälp av vi även Gomoas "assembly-man", Ernest, som är våran typ av koordinator och det var faktiskt han som kontaktade Laud för att han ville att TANF skulle hjälpa även hans "kommun", därför etablerar sig nu TANF i Gomoa som också tillhör en annan region i Ghana "Central region", och som jag förstått det är målet att vi är verksamma någonstans i alla tio regioner i Ghana. Det låter intressant!
 
Viktigt första möte
Första gånger jag såg mig i en helkroppspegel sedan jag kom hit!
Laud ville att vi skulle testa någon som heter gingernut-milk. Det var varmt, krämigt, lite slemmigt, ganska smaklöst. Självfalllet suger man det ur en påse!
Laud och Yves med läraren för klass 5 i Primary A
Litet klassrum på en av de mindre skolorna i Gomoa
Laud och Kofi. Svårt att ha tråkigt med dessa pojkar!
Jag och barnen
 
Att bli kallas Obruni (vit person) eller Akosua (gemensam benämning för vit kvinna) tillhör vardagsmaten här i Ghana. Det är absolut ingening att känna sig kränkt över att bli kallad, tvärt om. När vi gjorde våra besök på alla skolorna i Gomoa blev jag lite överrumplad över uppståndelsen som blev kring mig. De ställde sig runt vår bil, sprang efter den, höll i mig i, tog i mitt hår. De första två besöken är det gulligt, men efter en hel dag blir det lite mycket, även om dessa ungar är de finaste som finns och att de bara menar väl. De är vänliga och nyfikna och förtjänar alla en bra framtid. Jag hoppas vi åker till Gomoa snart igen!
 
Nu ska jag iväg för att undervisa. Peace out! ♥
 
1 Farmor:

skriven

Oj vad du får uppleva mycket i din "nya" värld. Det ska bli spännande att få träffa dej efter resan och höra dej berätta. Njut av varje sekund! Jag tycker att du är fantastisk som gör det här helt ensam.

Mång saknardejkramar från Farmor

Svar: Åh va bra framor! Jag saknar dig också jätte-jätte mycket! <3
Emilotte

Kommentera här: