min resa för livet

Den frågan liksom dyker upp helt oprovocerat i mitt huvud lite nu och då. Jag ifrågasätter ofta vad jag gör här, vad mitt syfte är. När jag går till skolan, när jag dricker min kopp Milo på morgonen, när jag ligger vid poolen eller när jag sitter på en trotro påväg någonstans. Vad fan gör jag här? Vad vill jag uppnå när jag är här? Är jag här för nöjets skull eller för att jag vill göra skillnad? Hur mycket skillnad gör jag egentligen? Vad har jag bidragit med? 

 

Man känner sig väldigt liten i en stor värld när man kommer hit med lite luddiga syften egentligen. Känslan av att jag är helt värdelös, att jag inte gör någonting, att jag kanske borde åkt till något mer drabbat land. Kanske borde jag ha arbetat på ett barnhem istället. Barnen här verkar ju i alla fall må hyfsat bra. Fast ändå inte... Det är så lätt att ifrågasätta allt och sig själv.

 

Det är så enormt, enormt svårt att åka hit med en vilja att bidra till något, för du kommer alltid att känna dig otillräcklig. Jag vet ändå att när jag har tagit mig hit har jag ändå bidragit mer än vad genomsnittliga svensken gör.

 

Jag tänker på all förberedelse jag gjorde innan jag åkte hit. Jag kontaktade företag, jag kontaktade lokaltidningen, jag åkte runt med bilen för att samla in kläder vänliga människor ville skänka. Nu står jag här i Ghana och vill vara noga med att sakerna kommer till de som verkligen behöver det, och samtidigt känner jag att jag inte är rätt person att bedöma det.

 

Jag har försökt bena ut mina mål och ambitioner med den här resan, så här halvvägs in i äventyret. 

 

♣ Jag är här för min egna personliga utveckling. Det kan låta egoistiskt, men det är egentligen vad som fick mig att åka hit från första början.

♣ Jag är här för att hjälpa Laud med TANF och följa projekten med egna ögon, se vilken skillnad det gör att donera pengar och andra saker.

♣ Jag är här för att lära av andra och om andra kulturer. 

♣ Jag är här för att ge bort det jag fått skänkt till barnen. 

♣ Jag är här för att lära andra om min kultur och var jag kommer ifrån. 

♣ Jag är helt enkelt här för att träffa människorna.

 

Redan efter ett par veckor här kände jag en så stor inspirationsdos bara sköljde över mig. Jag har lärt mig en hel del saker om mig själv och överkommit en del rädslor. Samtidigt måste jag komma över att jag inte kommer kunna göra underverk på två månader här, men ändå behålla modet av att kanske kunna göra ett litet avtryck i dessa barns liv.

 

…………………………………………

 

Denna vecka var den vecka som vi skulle anordna ett "health-talk" för skolorna i Gomoa-regionen. Tyvärr krockade med med Mariahs sista dag på Widsom Academy, vilket betyder att hon inte kan åka dit för att assistera sköterskorna, så därför bestämde jag mig för att också stanna här i Teiman så kan Yves få representera oss volontärer i Gomoa. Lite besviken är jag trots allt eftersom jag gärna skulle ha varit där för att hjälpa till, men man kan inte få allt här i världen.

 

Eleverna går på långhelg nu eftersom att imorgon är det deras självständighetsdag 6:e mars, och klämdag på fredag. Så idag ska det spelas fotbollsmatch och det blir nog en både bra och och jobbig dag eftersom att Mariah ska ta avsked. Hon har varit här sedan i 0ktober, så det har varit 5 långa månader med eleverna.

 

Ha en fin dag alla ni!