Cape Maclear och resan fortsätter

Hejsan på er!
 
Nu är jag tillbaka i Lilongwe efter en dryg vecka i paradiset Cape Maclear. Skulle rekomendera alla jag känner att åka dit, ett våldsamt vackert paradis, klarblått vatten som är perfekt för snorkel och andra vattenaktiviteter. Visst får man vara lite vaksam för bilharzia, men det är ingenting som dödar en. Maten och människorna som jobbar där är också pricken över i:et, aldrig för en sekund har man tråkigt samtidigt som det är enormt avkopplande.
 
Veckan flög fram som jag vet inte vad i ett töcken av sol och bad, mycket dans och bra musik, gin and tonic och alla dessa människor som vi träffade på. Och tack vare Peter blev jag behandlad som en prinsessa på Annies Lodge. Inte nog med det så har jag aldrig i mitt liv ätit så mycket fisk som jag gjort den senaste veckan. Varje dag i  princip. Jag är helt euforisk över hur gott fisken smakar, helt nyfångad, nygrillad ihop med en smaskig sallad. 
 
Nu tänkte jag ge er några solnedgångar som slår det mesta jag sett i mina dagar. 
 
En klassisk "sundowner" på Lake Malawi, ta båten ut, packa den full med öl och kanske en vinare och sedan bara se skådespelet framför dig. Ett av naturens alla underverk.
Ett par ensamma fiskare paddlar ut i solnedgången för att lägga ut nät.
Från terassen där jag spenderat oändligt många timmar på Annies Lodge.
Funky Chiclids bjöd på många oförglömliga nätter.
Två paradis-bilder jag snott från Eddie, managern på Funky Chiclids. Det stora bruna taket tillhör den lodgen där vi spenderat många kvällar på (om inte varenda kväll), och det blå taket och poolen tillhör Annies Lodge. Mina två hem och paradis den senaste veckan.
 
Från Lilongwe vet jag inte riktigt vart den här resan kommer att bära mig. Norrut pekar det mesta mot, Likoma Island också. Oavsett så har jag en dryg månad kvar att spendera på vad tusan jag vill! Och det är en frihet bara det.
 
Alla där hemma; jag saknar er otroligt mycket! Men efter den här resan har jag förstått vart mitt hjärta hör hemma och det är fan på den här kontinenten; älskade Afrika.
 
Stora kramar!! 
 
PS: Följ mig på instagram också! @emilotte https://instagram.com/emilotte/ 

Hello, this is Malawi calling

Hualigen! Vilken pärs det varit med WiFi i det här landet - och dyrt som satan är det också! Men jag är här och jag har så mycket att berätta men samtidigt ingenting. Jag önskar jag kunde skicka över och dela med mig av allt det vackra jag sett här, av alla fantastiskt trevliga underbara människor jag lärt känna här. I detta lilla, ett av världens fattigaste länder (om inte Världsbanken nyligen listat just Malawi som världens fattigaste land har jag hört någonstans ifrån). Det må vara fattigt, men rikt på fantastiska människor, kärlek och ett storslaget landskap.
 
Nu har jag varit här i lite drygt två veckor. Resan startade från Accra en tisdag förmiddag och vi landade i Addis Abeba kvällstid. Till min stora glädje har Ethiopian Airlines ordnat fri övernattning på ett fyrstjärnigt hotell i väntan på flyget som skulle gå mot Malawi onsdag morgon. Det var en märklig upplevelse att inte betala en krona, varken för mat, transport eller boende den natten. Allt var paketerat och klart och jag kunde kliva in i landet utan att behöva pröjsa för visum. Så en stor eloge till Ethiopian för grym service!
 
Vi landade i Lilongwe strax efter lunchtid. Jag som varit lite nervös över att jag skulle uppleva vädret som "kallt" efter två månader i ett rykande hett Ghana kunde konstatera att det var ett behagligt klimat jag möttes av. Som en riktigt bra svensk sommar, under 30 grader och lägre luftfuktighet. Lilongwe kan vara den minsta huvudstaden man kan tänka sig. Det är säkert en tredjedel så stort som Kungens Kurva i Stockholm, och inte mycket finns det att göra där. Men jag bodde några nätter på Mabuya Camp med tillgång till en sval pool och där hade jag också den stora äran att lära känna Peter, eller tre stycken Peter om jag ska vara helt ärlig. Peter med rastaflätorna, Peter från Tyskland och så Peter.
 
Precis som jag skrev innan jag reste iväg så hade jag inga som helst planer, bara ta dagarna som de kommer och göra det jag känner för, och det har gett mig en enorm skopa frihetskänslor. Och det var den spontaniteten som fick mig att ta beslutet att hänga med Peter på hans "affärsresa" ner till Zomba när han så vänligt erbjöd mig att följa med att se hans hemstad. Zomba är en charmig liten stad vid foten av den stora Zomba platån. Enormt berg med fantastiska vyer. Till historien hör att Peter driver ihop med delar av sin familj 5 stycken hotell i Malawi, och Annies Lodge i Zomba var ett av dom. Jag har behandlats som en prinsessa de senaste veckorna med besök i Zomba, Blantyre och nu den senaste veckan landat i ett paradis vid namn Cape McLear vid södra delen av Malawisjön. Cape McLear är världens största naturreservat för sötvatten och här lever de ganska välkända Malawicikliderna vilket är en vanlig akvariefisk hemma. Och så har vi då Malawisjön med klarblått vatten, perfekt temperatur på sötvattnet och som också är den tredje största sjön i Afrika. Här finns det strålande möjligheter till vattensport, snorkling och dyk. Trots allt det så är Cape McLear bara en liten, liten fiskeby som är lugn som en filbunke. Till middag har jag ätit nyfångad fisk från sjön nästan varje dag och jag kan då säga att jag aldrig ätit så god fisk! 
 
Nu rundar vi av det här inlägget med att dela med mig av lite bilder. Jag har insett att jag inte är någon mästerfotograf, jag tycker inte ens om att ta bilder och framförallt så glömmer jag bort det. Men det lilla jag har ska ni få; 
 
Morgonutsikt Addis Abeba från mitt rum, inte alls så dumt.
Mabuya Camp i Lilongwe är ett lummigt litet ställe, en kvarts promenas från "city". Fnissar lite när jag tänker på det, det är en korsning och några mataffärer i princip.
En lördagseftermiddag blev jag medbjuden till Lilongwe Wildlife Centre, ett orphanage för djur som farit illa ute i världen. Tog inte så mycket bilder på djuren, men det var en hel del apor, ett stackars lejon, någon hyena osv...
Nedcabbat i Peters BMW gled vi mot bergen i Zomba
Första morgonen i Zomba spenderade vi uppe på platån, vaknade upp bland molnen.
Vägen ned från Zomba platån bjuder på fantastiska vyer.
Utsikten från rummet på Annies Lodge Zomba.
Det här har varit mitt hem i snart en vecka, Annies Lodge i Cape McLear. Kan inte på något sätt klaga. Har blivit omhändertagen som en kunglighet av de som jobbar här och av någon anledning vill de alltid att jag ska äta.. Som att det står "feed me" i min panna. Men jag tackar inte nej till nygrillad fisk! (Fick precis en smoothie i min hand i just den sekund jag skriver det här.. haha!)
Vackra CapeMclear
Solnedgångarna är magiska här. Malawis solnedgånar ska tydligen vara med bland de topp 5 i världen påstår några, i alla fall Lonely Planet.
 
Det var allt för mig den här gången! Saknar jag Ghana? Svar ja. Ghana kommer alltid vara mitt hem i Afrika, jag kommer jämföra precis allt med Ghana. Malawi må vara tusen gånger vackrare än Ghana men kommer aldrig ta den plats i mitt hjärta där Ghana finns. Nu är det dags för en fullspäckad party-helg här i CapeMclear, påskhelgen betyder nämligen storkalas på vartenda lodge här i byn. Så då kör vi!
 
Massor av kärlek från Malawi!