Där separationsångest och hemlängtan möts
Min helg på Kokrobite garden var allt jag behövde. En lugn och avkopplande miljö, god italiensk mat, en pool och min ensamhet med en bok och bra musik. Det där med att resa själv spelade ingen roll, det var skönt att bara ha mig själv att ta hand om. Gick och tittade efter lite souvernirer, träffade människor jag aldrig träffat och träffade människor jag såg förra helgen. Dansade till reaggae på Big Millys tills efter midnatt, låg vid poolen och läste och blev kär (återigen) i mitt absoluta favoritband Hurts.
Igår regnade det sådär långdraget och trist här i Accra. Oftast när det regnar här i Ghana blåser det upp till storm, sedan öser det ner ett skyfall i ett par timmar, sedan är det över. Men igår var det bara grått och trist, och hela Teiman dör av. När det regnar här dör det mesta av, butikerna stänger igen, folk går hem och sätter sig under tak, skolorna tar paus i undervisningen, vissa går inte ens till skolan. Ghana blir ungefär lika stillastående under regn som vi blir när vi har flera meter snö.
I regnet var min hjärna i alla fall sval nog att ha en vettig inre konversation. Det där faktum att jag snart ska åka hem kan jag nästan inte ta in. Det knyter sig i mitt bröst, jag har en klump stor som en klementin i mellangärdet, som också trycker sig upp mot strupen.Det är någon sorts knuta av hemlängtan och separationsångest. Jag pendlar mellan att vilja åka hem och komma hem, det finns så mycket jag saknar där hemma, samtidigt som att jag inte vill lämna, jag vägrar att åka här i från. Det här har också blivit mitt hem nu, jag kommer sakna så mycket saker här ifrån. Det är så mycket saker Ghana har gjort med mig under den här korta tiden, så mycket jag fått uppleva och så många fantastiska och inspirerande människor jag mött på vägen. Hur mycket jag har utvecklats som människa, hur jag har funnit mig att trivas med en enkel livsstil, min kärlek till barnen, lärdomar om mig själv och vem jag är. En inre styrka och jag har lärt mig om en urkraft som finns inom mig som jag aldrig känt förut. Självständig och stark på egna ben. Jag har mognat i min 21-åriga kropp. Jag har liksom blivit lite vuxen på något sätt. Jag har blivit en bättre människa.
skriven
Fina Emmi. Välkommen till Sverige!