min resa för livet

Resan är ju inte slut, långt ifrån, inte ens halvvägs, men det är en milstolpe för mig. Mitt Ghana-äventyr är slut och jag har en klump i magen. 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta tiden här, men jag kan lugnt säga att den inte varit någonting som min första resa hit. Dels så känner jag mer mer "hemma" nu, kan ta för mig grejer för mig sjäv planera mina egna dagar. Sedan har jag rest lite mindre, träffat mer människor här i Accra. Men några dagar nu de sista veckorna har jag tagit lite ledigt och gett mig ut på lite äventyr i bland annat Busua för Independence Day, där var jag förra året och det kan jag lugnt säga att det är den bästa och vackraste stranden i Ghana. Har också hunnit med en kort-weekend på Kokrobite där jag firade min 22-årsdag också tillsammans med Camilla.

 

Är väldigt tacksam för allt vad det här landet har gjort med mig, det har på alla sätt och vis blivit mitt andra hem. Jag är tacksam för alla de människor som jag lärt känna, jag är glad att min familj har blivit större med Emmanuel, Justice och Barbara bland annat. Jag är mycket glad att jag träffade och delade många sena utekvällar i Accra med Fadika. Jag har inte för en sekund känt mig ensam, bara omgiven av kärlek.

 

Nu är det snart dags för mig att ge mig ut på äventyr nummer två, Malawi. Har inte den blekaste aning hur det kommer att bli, jag börjar med att åka dit så får vi se. Flyget går imorgon förmiddag och jag kommer att vara framme i Lilongwe ett dygn senare, så det kommer bli en jobbig natt på Addis flygplats. 

 

Har precis tvättat det sista, börjat packa och känner mig relativt tillfreds ändå. Det här kommer alltid vara den värsta delen med att resa; att behöva säga hejdå. 

 

Tänkte avsluta med en bildbomb av bilder jag snott från Camilla från våra dagar i Busua, västra regionen i Ghana. Då det var Ghanas nationaldag den 6:e mars innebar det en långhelg med party, party och party. Och så massa häng på stranden såklart. Och fried Indomie (stekta nudlar) och cheeseburgare varenda där vi bodde. På bilderna har vi Mario, Camillas vän från Upper East-region, Peace corps-volontär, och så två knasiga med dock så fantastiska tyska herrar Freddie och Tim. Vi hade en jäkligt bra tid ihop!

 

Vi hörs nästa gång någonstans i östafrika, Malawi - here I come!