Ett jobbigt hejdå // A hard goodbye

Nu är det över. Jag sitter på flygplatsen och har gråten upp i halsen. Tre veckor gick så väldigt fort, fast ändå inte. Jag fick göra allt jag ville och hade planerat att göra och lite där till, till och med. 
 
Summa summarum är jag så otroligt glad att jag åkte hit. Insamlingen har gått otroligt bra, något över förväntan skulle jag vilja påstå. Väskorna har sålt, jag har sytt upp yoga mattor och sålt dom och så har människor donerat löpande under min tid här. Jag skulle uppskatta att vi är uppe i 5 tusen kronor nu vilket är så otroligt bra! Så bra av oss! 
 
Sedan sist jag skrev har det varit lite upp och ner med väder och vind och med min anpassning till livet i Ghana. Förra helgen fick jag något ryck för att jag var så extremt uttråkad. Barbara sa "have you been to Akosombo?" "No", svarade jag, "but I'm packing my bags and going tomorrow". Hade ingen aning om vad det var för ställe. Men efter att kikat i Lonely Planet, hittat ett boende till bra pris så satte jag mig på en trotro morgonen därpå. 
 
Det var vackert och precis det jag behövde. En paus, en mini-semester. Precis vid floden Volta bodde jag och satt bara och läste och åt mat, badade i floden (trots krokodiler och ormar?!).
 
Nu måste jag boarda! Jag uppdaterar med mer bilder och allt om insamlingen när jag kommer hem.
 
Tack för att ni läser bloggen! Och glöm inte fortsätta kika in i shoppen https://www.facebook.com/shopfortanfghana/ 
 
Jag och grannungarna
 
 

Skola, väska, insamling

Jag är ledsen att uppdateringen halkat efter de senaste dagarna. Dels var det ett långt inlägg påväg innan helgen, men när blogg.se började strula och det inte blev sparat så gick det åt pipsvängen. Då tappade jag tålamodet och så åkte jag till Cape Coast i lördags. Jag har så mycket kul och spännande grejer att berätta! Så jag tänkte att jag delar upp det; 1: Skolbygget, 2: Väskorna från Cape Coast och 3: Insamlingen.
 
I'm sorry I haven't been updating as usual the past few days. I had an upcoming blog post all ready to go before this weekend but then the site broke down and I lost everything. You know how that feels, so I shut down and packed my bags and went to Cape Coast instead. I have so much fun and exciting stuff to tell you! So I think I'll divide it into three pieces; 1: The school building project, 2: Bags from Cape Coast and 3: The Fundraising.
 
Skolbygget
 
Så i förra veckan var jag och fick med egna ögon se det marken vi köpt här i byn där vi bor, där det är stora planer nu på att bygga vår skola. TANF-skolan. Det är väldigt spännande planer som pågår. Vi hade en arkitekt här i helgen och de första ritningarna har ritats. Så spännande! Äntligen blir det här verklighet!
 
So the other week, we went up to the plot we bought here in the village some time ago and I got the opportunity to see it for the first time. This is were the big fun will happen, cause this is the place we (TANF) will build their first school. A TANF-school! So we had an architect visiting this weekend who's helping us with the plans and blueprints. Finally it feels like this is coming to a reality!
 
Jag och Laud satt och pratade häromdagen varför det är så viktigt att en skola byggs i TANFs regi och vad kommer skilja den solan från andra skolor. Och här är några viktiga och inspirerande punkter,
 
Me and Laud were sitting and talking about the school we are building and what will make that school so much different from the othr schools in Ghana. And I noted some really good points,
 
  • Skolan kommer vara helt child-abuse free. Ingen fysisk bestraffning. Detta är ett problem och det vet jag att jag skrev om första gången jag var här. Även om det är olagligt så piskas barnen i skolorna.

    This school wil be free from any kind of child abuse, corporal punishment and caning. I noted this was a widely spread problem in all the schools here and I reacted strongly to it the first time I came to Ghana. Even though its illegal, it's still ongoing in the school.

  • Det kommer finnas ett sponsorship program för de barnen som inte har råd att gå i skolan, liknande det vi har nu men med mindre fuss eftersom allt sker under ett och samma tak. 

    A 50/50 sponsoring program for the kids. Which means, half of the kids pay a normal school fee and the other half are sponsoring kids, unprivileged. The system will cover so no one will know whos paying and who's not.

  • Skolbyggnaden kommer att kunna användas till andra kvällsakvitiveter, bland annat kvällskurser för vuxna så att de kan även få en utbildning.

    The building will be used for other things such as evening courses for adult and other activities, which could generate income also for TANF.
 
Såklart behövs det en stor budget för det här. Den slutgiltiga budgeten har vi inte fått in än från arkitekten men vi kämpar på här borta så att vi kan starta bygget snart. Marken är preppad för grunden så nu är det material och manpower som saknas.. och såklart pengarna.
 
And of course to this we need a big sack of money. The budget is not really done yet, we are waiting for the architect to finish up his drawings, but we are fighting hard to we can start this project soon. The ground has already been prepared, so not we just have to buy the material and pay the workers.
 
Ja, det var svettigt och härligt, men lyckades ändå klämma fram ett smile. // It was sweaty and nice, but I manage to put on a smile anyway.
Marken sträcker sig en bit till vänster i bild också som inte är förberett än. Oavsett så är det "a school with a view". Sköna gröna berg runtom. // This is the plot. We also own some land to the left outside the picture. It's a nice surrounding with green mountains.
Här sitter dom, arkitekter, volontärer, Laud, hela grabbskaran och kikar på skisserna på datorn. // Here we have the men, the architects, volunteers, Laud, everyone looking at the drawings on the computer.
 
Väskor i Cape Coast
 
Så den här helgen packade jag ryggan lätt och begav mig mot Cape Coast. Jag vet att jag köpte många väskor därifrån tre år sedan och de sålde som smör förra sommaren när jag gjorde min insamling till Barbara, min vän och syster här nere i Ghana, och vi lyckades få ihop tillräcklig så att hon kunde avsluta sina studier som sjuksköterska. 
 
 
 
Vägen till Cape Coast är inte lång i distans men i tid, så minst 5 timmar dörr till dörr. Att tråckla sig ut ur Accra är rätt tidskrävande med all trafik och inte allt för bra vägar.
 
Väl där var det regntugnt och vått från morgonens regn och jag tog plats i ett dorm för 50 lappen per natt. Så nej, ingen lyx, men det var lyx att få kliva upp till solen morgonen efter, mindre lyx att bränna sig till oigenkännerlighet, men sedan lyx igen att få äta pizza. Mindre lyx att den var lika dyr som hemma. Men viktigaste av allt - jag hittade igen mina väskor. 
 
Först när jag kom till Cape Coast var jag helt inställd på att jag skulle till en särskild "skräddare" för att köpa på mig fler väskor, men oj.. Det var ju tre år sedan och jag hade inte en blekaste aning om var han skulle befinna sig och om han ens fanns kvar. Men efter en promenad i staden, Cape Coast är inte så stort trots allt, tyckte jag att jag fann honom, Moses. Och jag visade Moses min väska som jag köpte 2014 och frågade om han kände igen designen. Och visst gjorde han det. Och just där skakade vi hand på att han skulle sy upp 6 väskor den dagen och jag köpte 8 som redan var gjorda, och några timmar senare var de klara. 
 
Runt hörnet finns Kwame, han syr bland annat små väskor, tygväskor, i äkta kente-tyg. Kente är handvävt, väldigt exklusivt för Ghana. Han är den enda jag hittat som gör dom så. Själv har jag tror jag 3-4 sådana som sminkväska, för smycken, pengar etc. och jag älskar dom. Såklart köpte jag på mig några kente-fickor.
 
Så håll i hatten, senare idag dyker de upp för försäljning!
 
Såhär ser en tro-tro station ut i Madina. Sexigt och stökigt.
Här sys det väskor för fulla muggar..
Och den här gulleplutten höll mig sällskap. Med svettlökar och allt och bränd som ett as.
Det här är Kwame som syr kente-fickorna med sin nykläckta bebis.
Felicia, Kwaku och Moses, världens finaste familj. Nu låg lilla rastaman och sov och deras två små tjejer var i skolan, men så mycket kärlek till den här familjen!
Ser ni färgerna? Dom gör mig så glad!
Insamligen
 
Börjar ta fart och det är så kul! För pengar är verkligen i behov. Tack till alla ni som har bidragit, och glöm inte att signa upp för vårat nyhetsbrev för löpande uppdateringar om vad vi sysslar med.

Om du vill få uppdateringar på vad vi gör, signa upp för vårar nyhetsbrev här: https://www.facebook.com/tanfghana/app/100265896690345/  

Vi hörs snart!! SWISH AWAYYY