min resa för livet

 

Snart är det inte långt kvar tills jag reser, 61 dagar. Jul, nyår och hela januari så vips kommer jag ju stå där på terminalen med svettpärlor i pannan, ryggsäcken över axlarna och med ett krampaktigt grepp om pass och flygbiljetterna. Och så kommer jag känna efter om mobilen är med säkert tusen gånger. Senast jag reste själv var till USA i våras. Till Los Angeles och hem från Miami själv. Jag kommer ihåg vilken kick det var! Och hur stolt jag var som hittade överallt utan svårigheter. Det enda som är så djävulskt när man flyger ensam, och man sitter på fönsterplatsen, är om man blir akut kissnödig och så sitter sina grannar och sover. Haha, tro mig. Det hände på planet mellan Stockholm och Heathrow sist. Fy satan, det var obehagliga tre timmar, tack gode gud att det inte var längre än så! 

 

Och på tal om att resa så sorterade jag lite bilder ur telefonen precis och kom över bilderna från Toscana från i somras. Toscana är lätt top 3 resor jag gjort i mitt liv. Jag tyckte det var helt fantastiskt! Det var jag, Simon och vår Fiat Panda som vi hyrde i 10 dagar. Tillsammans åkte vi och åkte, såg sådana fantastiska städer i sagolika landskap. Det var ibland för bra för att vara sant. Vi började i södra Toscana, Maremma och bilade sedan upp mot Pistoia, som ligger mellan Pisa och Florens. Vi hann se städerna Campiglia Marittima, Manciano, Pitigliano, Siena, Volterra, Vinci, Pistoia, Lucca, Florens, San Gimignano och Pisa på dessa dagar. Ganska okej va?

 

Vid sådana här tillfällen önskar jag att jag var en duktig fotograf. Med en iPhone tar man ju inga mästerverk direkt, och den magiska stämningen är svår att få på bild. Men jag tänkte bildbomba ändå!