min resa för livet

När jag tänker igenom saker som kanske kommer bli det mest jobbiga att anpassa sig till när jag tänker på Ghana så är det först den konstiga maten, men sedan alla äckliga kryp som man inte är van vid - och framförallt spindlar. †

 

Jag kom och tänka på det när jag stod i duschen idag, skulle vrida om kranen så var den där - rätt framför näsan på mig. Med sina spretiga ben och ljusbruna kropp. Större än en femkrona kryper den långsamt upp för duschdraperiet - den där jävla spindeln. Insinktivt ställer jag mig bara upp duschen, fräser "oh, shit fuck helvete" mellan sammanbitna tänder, fäster besten med blicken men inser att jag är hjälplös och utsatt inför denna fiende. Trängd och i underläge erkänner jag mig besegrad och så kliver jag ur badkaret drypande våt och med balsam kvar i håret. 

 

Jag vill inte kalla min fobi "extrem" eller kanske inte ens fobi, jag vet inte ens var gränsen går. Men när spindlar överraskar mig och framför allt gör intrång på mitt revir, i mitt hem, i mitt badrum, då känner jag mig så trängd att jag drabbas i princip av klaustrofobi. Jag är inte den som skriker, jag är nog mer den som instinktiv letar efter en flyktväg så fort jag ser en spindel. Jag vill inte döda, jag kan inte få till den när snärten i handleden när jag ska döda en insekt och det hinner ju bara bli värre om jag missar, vilket jag inte riskerar. Jag flyr hellre fältet.

 

Tillsammans med denna extremt otrevliga spindelrädsla följer också en ångest för att döda djur. I sista sekund får jag medlidande och ger upp. Jag är rädd för att behöva komma så pass nära för att få in den där dödande stöten. Nej, jag inser att detta nästan är hopplöst. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma över detta, vet ni?