Fuck you Lariam!
Jag visste det! Min magkänsla har hela tiden sagt att det kanske inte är så jävla bra att käka mediciner med så himla korkade biverkningar. Direkt när man läser bipacksedeln, och när vaccinationskliniken ber dig att provta medicinen flera veckor innan man åker, då fattar man ju att det är något skumt med den.
Just nu är jag lite ledsen, lite smått stressad men jag försöker tänka att allt löser sig. Så kändes det inte inatt i alla fall... Det började med att jag somnade trots bruset i öronen, så kom mamma in och tittade till mig och när jag försökte prata med henne kändes det som att jag var full och smått paralyserad. Jag kunde inte få fram några ord. Sedan slocknade jag väl igen då, men störtvaknade sedan av en sån där mardröm som inte är läskig, utan sådär konstig dröm som man kan ha när man har hög feber. Jag är yrvaken och kallsvettas och klockan är inte mer än halv två på natten. Och jag är så rädd att jag till och med inte ens vågar somna om för att jag är så rädd för mina egna drömmar, smått mörkrädd. Det slutar med att jag ringer vårdguiden för att lugna ner mig själv, satte på en mysfilm och försökte slockna till den. Det gick ändå ganska bra, men jag är så brutalt trött just nu!
Idag är det in till läkaren som gäller. Jag måste självfallet få något annat än Lariam, och om de kanske kan hjälpa mig med att få nå typ av sömntabletter för jag vill så gärna sova en hel natt! Fuck Lariam, fuck fuck fuck Lariam!
// Emilotte "Tyck synd om mig" Persson a.k.a Hypokondrikern