Det börjar arta sig!

Godkväll bloggen!
 
Jag tackar min älskade och bästa vän Jackie för en riktigt mysig söndagskväll med mycket prat och lite vin till det. Nu har jag krupit i mysdressen och det blir Ben & Jerrys och en film innan jag tackar för mig ikväll. Jag pillade på förmiddagen på min kamera och jag måste säga att fan vilket tålamod man måste ha med dessa manuella inställningar hit och dit. Ja, jag kanske borde hålla mig till automatiskt, men jag får ju tokjuck på när fokusen inte hänger med dit jag vill. Ja,ja. Men bra bilder blir det i alla fall om man får till det. Som igårkväll när jag förstod att man kunde stänga av den där automatiska fokusgrejen och jag hittade en ratt på objektivet (ja, ni får skratta hur mycket ni vill, jag har knappt rört en systemkamera i hela mitt liv och än mindre fotat med en sådan), så nu kan jag ställa in fokus EXAKT där jag vill ha det. Haha, åh, den känslan "Jag fattar hur man gör! Woho! Jag fotar som en gud!". 
 
 
Så här långt har jag hunnit med packningen inför Ghana, det ser inte mycket ut för världen faktiskt. Men Visumet är påskrivet och klart, Laud skickade mig en kopia. Jag har inhandlat en adapter, en microfiberhandduk och så hämtat ut mina malariatabletter Lariam. Jag impulsköpte en liten liten led-ficklampa också sist jag var på Claes Ohlsson, man vet ju aldrig om man kanske kommer behöva en ficklampa där nere... Frågan är om det finns en lampa på tjottan!
 
 
En annan jätteglad nyhet kommer från mamma och Åsa. Under deras klädutförsäljning i Uppsala fick de ihop hela 3049 kronor som kommer doneras rakt till TANF. Oavkortat. Helt faaantastiskt! Tack mamma och Åsa!!
 
Laud skickade mig den här bilden igår! Det är tyg (och hans fötter uppenbarligen, haha. Mina kommer säkert se ut så efter två månader i Ghana också. Hah!) som de inhandlat som det ska bli skoluniformer av tillslut för barnen. Det kommer räcka till ungefär femtio ungar och jag kan stolt säga att det är till en stor del VÅR förtjänst; alla vi som donerat och kämpat har gjort detta möjligt. Nu pirrar det i min mage igen!
 
Hoppas ni alla haft en fantastiskt fin helg och sådär. Imorgon har jag faktiskt lyxen att få vara hemma (tycker ändå jag är värd det som jobbat en del över julledigheterna). Och sedan är det ju snart dags att åka. Det är precis en månad kvar imorgon och då känns det verkligen som att nedräkningen börjat på riktigt!
 
Snart åker jag!
 
 
Var med och donera du också!

Kommentera här: